Dagdrömmer mitt i natten.
Jaha vad ska man börja? klockan är ett och jag kom hem från Linnea för en stund sedan. Vi har varit där, myst och käkat pizza. Med de fyra som är något extra! fattar knappt att allt känns så mycket bättre när man tillbringar sin tid med dessa människor. Det är bra, Ni är bra. !! ♥
Medans jag ligger här och skriver låter det massa kontiga ljud utanför fönstret, det låter först som några människor som pratar, bildörrar som smälls igen, och som kör fram och tillbaka. Det kan ju vara vad som helst så jag vågar inte gå upp ur sängen för att kolla. speciellt inte när det är kolsvart i hela rummet.
Jag kanske inbillar mig så jälva mycket men ändå inte. Jag vet någonstans att det är som jag tror, men va fan?! varför ens orka bry sig om vad andra tycker? Det finns ingen mening med det. Jag är glad att jag har hittat tillbaka, att jag inte längre velar. Nu ska jag köra hela året, oavsett vad som händer. Bara humöret är med mig, och inga djupa "återfall" igen. Jag känner ibland att det sitter kvar, speciellt på sämre dagar. Men jag är inte den som ger upp, iaf inte när det gäller något som jag tycker om, även att jag var sååå nära att jag till och med hade bestämt att lägga av. någonting, gjorde att jag ändrade mig, gaadh om jag bara kunde se den avgörande grejen i det hela. det skulle hjälpa när man börjar tvivla på sig själv.
Det finns mycket att nämna ikväll, skulle jag skriva allt skulle jag inte bli färdig. Jag tänker istället, jag glömmer bort, och sen vet jag inte längre att jag tänkte tanken. Ett bättre sätt, än att skriva ord som sparas, speciellt med sånt som inte borde finnas i någons liv, men som ändå dyker upp så oväntat. Min text är bara ord, ord som inte alla förstår, och tur är väl det. Det är skönt att skriva, och bara själv veta vad man verkligen menar. Även att vissa har sina aningar, eller till och med delar samma tanke.
Jag Vill Skrika, Jag Vill Kämpa, Och Jag Vill Ha Tålamod!
Medans jag ligger här och skriver låter det massa kontiga ljud utanför fönstret, det låter först som några människor som pratar, bildörrar som smälls igen, och som kör fram och tillbaka. Det kan ju vara vad som helst så jag vågar inte gå upp ur sängen för att kolla. speciellt inte när det är kolsvart i hela rummet.
Jag kanske inbillar mig så jälva mycket men ändå inte. Jag vet någonstans att det är som jag tror, men va fan?! varför ens orka bry sig om vad andra tycker? Det finns ingen mening med det. Jag är glad att jag har hittat tillbaka, att jag inte längre velar. Nu ska jag köra hela året, oavsett vad som händer. Bara humöret är med mig, och inga djupa "återfall" igen. Jag känner ibland att det sitter kvar, speciellt på sämre dagar. Men jag är inte den som ger upp, iaf inte när det gäller något som jag tycker om, även att jag var sååå nära att jag till och med hade bestämt att lägga av. någonting, gjorde att jag ändrade mig, gaadh om jag bara kunde se den avgörande grejen i det hela. det skulle hjälpa när man börjar tvivla på sig själv.
Det finns mycket att nämna ikväll, skulle jag skriva allt skulle jag inte bli färdig. Jag tänker istället, jag glömmer bort, och sen vet jag inte längre att jag tänkte tanken. Ett bättre sätt, än att skriva ord som sparas, speciellt med sånt som inte borde finnas i någons liv, men som ändå dyker upp så oväntat. Min text är bara ord, ord som inte alla förstår, och tur är väl det. Det är skönt att skriva, och bara själv veta vad man verkligen menar. Även att vissa har sina aningar, eller till och med delar samma tanke.
Jag Vill Skrika, Jag Vill Kämpa, Och Jag Vill Ha Tålamod!
Kommentarer
Trackback
