Det som inte dödar, stärker, sägs det. sant?
När jag satte mig här så tänkte jag skriva om går dagen. Men jag ångrar mig, för jag har redan förträngt det. Vill inte ta upp det igen, jag känner att om jag försöker tränga fram det så kommer tårarna krypande. Jag förstår inte att det kan vara en sådan skillnad mellan två handbollsmatcher. Man är ju fortfarande samma person. Jag väljer att skriva om den lyckade, där vi vann med 22-20 så underbart. Där det är en helt annan känsla på plan, där det är roligt att spela, där man kan vara sig själv. Där man inte kan göra misstag, men att jag inte måste vara bra. Det är upptill mig själv, det är inte alltid man har en bra dag så är det. Jag vill kunna titta mig själv i spegeln och vara stålt! Men nu viker blicken och man vill sjunka genom jorden..
Fint vårväder, vilket betyder en kommande promenad.
<3
