T.H.E.R.E.S.E

Jag har visst hittat tillbaka till bloggskrivandet, skönt att få skriva av sig då och då!

 

Jag har varit och gjort något som jag inte trodde skulle hända, jag var precis i Eksjö och tränade handboll igen. Jag kom hem helskinad, och har faktiskt haft en rolig stund på plan. Men nu kommer ett svårare beslut. Spela? inte spela? spela? Det svaret får jag nog så småningom.

 

Jag är väl förberädd för kommande studier. Fick hem den första boken nu i veckan, lite tjockare och lite större än vad jag trodde. Här körs det hårt från börjar, men jag är inte orolig utan förväntansfull. Jag längtar lite smått, bara för att skaffa mig en aktivitet för det är så jag ser på dessa studier nu. Något jag ska tillbringa med i 4 år, så kan inte bara hoppas på att det är över innan jag har börjat. Jag måste trivas och tycka om det jag gör, och det återstår att se om det blir så eller inte!

 

 

 

 

 

Jag sitter här och lyssnar på Den Svenska Björnstammens alla låtar. Det är obeskrivligt att jag vet att om 2 veckor kommer jag stå i publikhavet och se dessa live. Det är sjukt att det känns som att man hamnar i extas bara utav att lyssna på musik, men detta är mer än musik tycker jag. Jag har en längtande känsla ska jag bekänna. Just nu lyssnar jag på Svakar vinden, och låten beskriver mitt stadie i livet just nu så fruktansvärt bra. När jag blundar och stänger av alla sinnen utom hörseln så flyter flera filmer av tankar, scener och ord förbi under ögonlocken. Alla de tankar och känslor som finns, knyter en knut och där sitter den fast. Men trots detta så känner jag mig lycklig och allt är väldigt bra. Jag känner all lycka genom sorgen och ibland är det bara jag och mina tankar som bråkar med varandra. Man lovar, man glömmer, man förlåter, man dömer. Man vill ångra en del när det kan vara försent men det finns tid genom att tänka om och gottgöra. Jag har lärt mig att acceptera alla människor på ett sätt som jag inte skulle gjort förut. Fördomar och rykten och inget konkret. Alla har olika sanningar, så lita på det du själv vet. För det har jag börjat göra, allt jag sett och hört men min närvaro vet jag är sant. Sen om någon annan säger att det inte alls är så, så vet jag, jag litar på mig själv för att jag själv har vittnat.

Jag tar mig från en sviken dröm, en dröm som fanns men som försvann lika fort. Jag tänkte aldrig mer på den förens den träffade mig först en gång, vilket sved men sen blev överkommligt. Nu träffade den mig igen, och den svider lite igen. Varför svider den? För att alla dessa känslor finns och bråttas men det är ingen som vinner. Jag tog mig hit igen, och det blev stilla, tyst, och jag kan börja känna meningen med tystnaden. Det finns en helt annan sida, det finns någonting vi aldrig får se. Men jag vill inte veta vad, för där syns längtan och där finner man svar. Jag saknar endel som inte har funnits och sprider detta med vinden för att ta reda på vilken sida världen står. 

Gör rätt, så blir livet fett!